torsdag 30 september 2010

Efter mer än två år stänger jag nu ner.

Dethär har jag funderat länge på nu, och jag tror jag har bestämt mig. Nu avlivar jag bloggen.
Egentligen finns den bara till för att jag ska få skriva av mig, jag vill inte ha en blogg med hundra besökare, men har ändå haft några trogna läsare och det tackar jag för. Dock är jag trött på att folk läser min blogg för att sitta och snoka, jag är trött på hat och jag är trött på folk som lägger sig i fast dom PÅSTÅR att de egentligen inte bryr sig. Ni vet väl att jag vet att ni är där, jag ser lätt vilka som kommer hit, sen så är jag ju inte heller helt blåst som folk kanske vill tro. Egentligen bryr jag mig skit, men känns onödigt ändå. 


Jag kanske återkommer på ett annat ställe. Det meddelar jag inte här. 

Så nu tackar jag för mig. HejDå! :)

att ni orkar!


men iofs, trevligt att ni ändå bryr er.

Positiva dagen!

Ja jag lever än hörni. Kundbetjäningen gick relativt bra, behövde inte iaf svara någon läskig telefon. Men det kan hända nästa vecka. Ja, jag är dödsdömd då.


Anyways. Idag är jag ledig. YES! perfa. Jag ska träna och kanske t.o.m. gå o shoppa lite! Men något jag borde göra är ju att gå till magistraten. USCH. Men idag är det positiva dagen så vi ska väl vara positiva ändå :) Och imorgon slutar jag dessutom 12! En annan positiv grej är att jag fått praktikplats. Så tre veckor i november hittar ni mig på Ihohud i Vasa. Bästa salongen i stan!

Nu ska jag byta om, gå ut på promenix och träna styrka. TJOHEJ!

måndag 27 september 2010

kundbetjäning :|


Japp, så har jag kundbetjäning imorgon... Första riktiga om man bortser från den då vi fick ha kunder vi känner!


Nu har min kund avbokat sin tid men det gör att jag säkert hamnar i kassan. HUH! wish me luck! 

söndag 26 september 2010

jag säger bara, wow...

vad tror ni jag såg när jag var ute på prommis igår?

Jo, jag hittade en hundpark, där det sprang massa glada vovvar o lekte med varandra. Och tror ni inte att där skuttade min drömras omkring, glad och busig.

CESKOSLOVENSKY VLCAK!!! 
Nu är jag dock inte helt säker på att detvar just en SÅN, men den var väldigt "wolfy" både till utseende och sätt. men det kan ha varit en Saarloos wolfhond med. Eller bara annars en väldigt wolfig vovve. Underbar var den hursomhelst.

Nu ska jag gå tillbaka och se om jag ser den igen. HEJHEJ.

lördag 25 september 2010

Faktum är ju den...

att det är mycket roligare att vara dum i huvudet än att växa upp.

fredag 24 september 2010

Döden

Skratta åt mej nu om ni vill, det är helt okej, jag funderar själv hur jag hamnade här, men jag kollade på The Dogwhisperer men blev förbannad när Cesar rev en hund med kedja på dens sensitive spot i nacken så den skrek av smärta så jag bytte kanal, och hamnade på fst5 som har något underligt Jesusprogram. Jag är nu inte världens bästa vän med Jesus, men jag märkte inte att det var ett Jesusprogram till en början för jag spelar på samma gång på min minilappe. Men så började de sjunga en fjantig visa om att " Jesus er min bestevenn!" och då började jag fundera vad fan är det jag kollar på?


 Men så sa de att dendär visan handlade om att Jesus offrade sitt liv för människorna blablabla, och då tänkte jag " Varför ska det vara så big deal för Jesus att offra sitt liv för andra, när han ändå vet att han är Guds son och att han knappast kmr till helvete osv". Det ledde till att jag började fundera varför människor egentligen är rädda för döden. Eller ja, varför har ju ett ganska simpelt svar; det finns inget svar på vad som händer. Blir man återfödd? Hamnar man i en annan värld? Eller försvinner man bara?

Det ledde i sin tur att jag började fundera på kapitlet om Numenor i Silmarillion, där Tolkien skriver om människornas slutliga öde, dvs döden. Enligt Tolkien så hette Midgårds skapare Illutavar, och han är då typ deras verison på Gud och har skapat allt liv (förutom dvärgarna). Människorna och alverna är kallade Illuvatars barn, och alverna är de förstfödda sen kom människorna. Alverna är belönade med evigt liv och kommer aldrig att helt kunna lämna Midgård, de kan dö men då kommer deras själ till Mandos salar, och Mandos är då en annan gud i Midgård, en vala som är under Illuvatar. I Mandos salar får de då sin slutliga dom och då kan de antagligen stanna för evigt i Mandos salar, eller så får de tillbaka sin kroppsliga form och kan lämna salarna. Människorna, och dúnedain (alltså numenor, som är en sorts supermänniskor som kan bli 500 år gamla, men ändå måste dö) är belönade med döden. Nu låter det ju konstigt, att vara belönad med döden, men när deras tid är ute lämnar deras själ Midgård till ett öde inte ens Mandos känner till. Dúnedain såg också till en början döden som en "belöning", innan deras sinnen blev förgiftade av Sauron som vid denna tidpunkt var i skepnad av en stilig karl. Han försökte vända mot dúnedain mot alverna, som dom var bra kompisar med, och vände dem mot valar och Illuvatar som gett dem ett så tragiskt öde. Alverna försvarade sig med att de inte visste om deras odödliga liv var menat som en gåva eller ett straff, men dúnedain såg sin dödsdom som ett straff. Det slutade dock i katastrof för dúnedain som förklarade krig mot valar (vilket är absolut korkat för det är något de absolut inte kan vinna), och då blev Illuvatar förbannad och orsakade en naturkatastrof som blev slutet för dúnedains storhetstid. 

Om man bortser från att detdär är en påhittad historia så är den ändå inte långt från verkligheten. Jag menar, se hur tragiskt allting blir när det handlar om döden. Krig, våld, hat, ilska.. och döden är bara något som är naturligt och händer alla.

Nu blev ju dethär ganska osammanhängande tycker säkert du men tänk nu. Varför är man rädd för döden, när det ändå är mer som en befrielse? På sätt och vis skulle jag tycka det var jobbigt att vara alv, som måste leva i all evighet tills världen går under. Men människan får ro i själen och kan lämna denna värld till något ingen vet, men som knappast är något hemskt. Tycker Tolkien har ett ganska bra budskap i sina berättelser, som i Akallabeth (om dúnedain som jag precis skrev kort om). Och ju mer jag skriver nu, desto mer förvirrar jag mej själv. Men ni kan vara lugna, jag bytte kanal till Simpsons.

torsdag 23 september 2010

rara Stacey!

ja hörni, vissa har ju prov imoron men nu hittar jag inte domdär jävla pappren vi ska läsa på, så jag tror inte jag åker ändå. Blir två prov på omtagningen för mig, jag som skulle skärpa mig skiter till det igen, hmh!!!


Istället Sitter jag nu och glor på tv. Det är en brittisk dokumentär men en söt tjej som heter Stacey nånting, och heter på finska Stacey ja kaakaoplantaasin lapsiorjat. Det gör lite ont i hjärtat att titta på det, barn ska verkligen inte jobba. Men de har inget val, och föräldrarna skulle helst vilja att sina barn ska gå i skolan men det går inte för de gar bara en lärare i byn. Tycker det är en riktigt bra dokumentär, och att de har Stacey i programet gör också att yngre blir mer intresserade av att se det (menar, yngre brukar ju inte vara så brydda i dokumentärer ledda av en gammal tant, men en i deras egen ålder kanske väcker mer intresse). 

Det är så sorgligt hur illa ställt andra i världen har. Här sitter vi och gnäller om skolan (ja, jag syftar på mig med haha), medan barnen i Elfenbenskusten drömmer om att bli läkare. Tänk vad motiverade de är jämfört med oss, tänk vad de skulle kunna bli om de skulle få chansen att utbilda sig. Tänk vilken välfärdsstat Afrika skulle kunna bli om barnen fick chans att utbilda sig.


När jag får ett fast arbete ska jag skaffa ett fadderbarn eller två. Tänk att få hjälpa ett barn med dystra levnadsförhållanden att få uppfylla sina drömmar.

Sjuk

Jag sjukanmälde mig från skolan idag. Skönt med lite paus. Det har varit så mycket nu senaste tiden, och jag känner att jag inte hängt med som jag borde. Eftersom jag faktiskt också är sjuk (igen) så tyckte jag att jag bra kan stanna hemma idag fast jag har prov, och återkomma imorgon med förnyade krafter (och göra ett annat prov.........)


Hursomhelst. I tisdags skulle vi ta våra första kunder (gah!), och det var ju våra egna bekanta som kom. Jag hade min mommo som kund för jag visste hon har lite problem med fötterna, och det skulle vara bra för både mig och henne om jag skulle fixa till dem lite. Och vilken skillnad det blev! De blev silkeslena! Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv, jag blev sist klar men jag fick nog tydligast resultat med. Läraren berömde mig hela tiden med, både för mina fötter och händer (som jag fixade då), och nu är jag superpepp. Jag behöver massa beröm för att orka fortsätta, speciellt med tanke på att vi verkligen spurtar framåt i skolan... Enligt schemat ska vi väl snart börja med ansiktsvård.

onsdag 22 september 2010

grått nytt hår!

Northern Inuit!


Idag när jag kollade på It's Me or the Dog som vanligt pissade jag nästan på mig av lycka, för i denna familj så hade de två supersnygga vovvar med vargutseende. Ja, ni vet ju vilken passion jag har för varghundar. Och när de sa rasen på den ena hunden så var jag nästan tvungen att seriöst springa till toa och pissa, men jag kunde ju inte för då skulle jag missa programmet. Rasen var alltså en Northern Inuit, en ras som jag inte vet mycket om mer än att den troligtvis är besläktad med Tamaskan Dog(en), och mycket lik denna. Längre bak i bloggen kan ni läsa mer om min kärlek till denna ras. Men jag blev alltså väldigt lycklig när jag såg denna ovanliga ras på tv, och det var väldigt intressant att se hur de var. Nu var detta fall rätt simpelt, det typiska "brukshundar-som-får-för-lite-motion-och-stimulans-och-därefter-klättrar-på-väggar-och-river-ner-huser-av-boredom" fallet. Intressant och VACKER ras dock, ska läsa på mer!

Northern Inuit på youtube.

torsdag 16 september 2010




me like Kappahls nya undisreklam.
Väldigt artistic!

fy helvete vad jobbigt det är..

fatta hur jobbigt det är i skolan.. idag gjorde vi snabbmanikyr... imorgon gör 09orna helkroppsmassage på oss... dör, det är verkligen... jobbigt... zz...

måndag 13 september 2010

VMA

Lady Gaga var ju fruktansvärt vacker på VMA. 



Jag gillar ju hennes brutala stil åså, men känns bra med lite nedtonat mellan varven också. Det behöver inte alltid vara så sexuellt och mordiskt.

Föresten, ni minns när jag berättade om den skällande Pomeraniern i hundtränarinlägget igår? Det avsnittet går på nelonen nu! :) 

söndag 12 september 2010

Hundtränare på tv.

Som ni kanske vet är jag VÄLDIGT negativ mot hundtränare på tv. Jag hatar programmen i sig för att hundarna är absolut ouppfostrade, ägarna har ingen aning om hur man sköter en hund, de går fan inte ens på promenader. Klart det är bäddat för katastrof om man skaffar en schäfer och tror man kan ha den som soffhund.

Cesar Milan hatar jag ju i djupet av mitt hjärta. Visst, han är duktig på hundpsykologi och att hantera farliga hundar, och han är inte rädd för att få ett hugg eller två, grejen är den att han SKADAR hundarna fysiskt! Ni vet när han snackar om att använda smala koppel högt upp under öronen på hunden så de inte ska dra på promenader? Det funkar ju, det funkar riktigt bra faktiskt. Dom slutar ju dra. Vet ni varför? det gör ont på vovven. Riktigt ont. Bakom öronen har de en superkänslig nerv, som faktiskt kan skadas av trycket. Värst är att han designat ett speciellt halsband som går under öronen. Visst, det kan funka att träna briktigt svåra hundar med, men inte permanent. Det folk inte fattar heller är hur de ska använda hans metoder. Tänk såhär, Cesar är proffs, han är expert på hundpsykologi och hur hundar tolkar varandras signaler. Det är inte en vanlig hundägare, oftast. Jag kommer ihåg när jag var på promenad med Chip när vi bodde i Sverige, och vi mötte en dominant papillon. Den mopsade ju upp sig lite, och ägaren blev förbannad på den och slängde den på rygg och tryckte ner den. Såhär gör ju Cesar med dominanta och aggressiva hundar för att få ner dem på jorden (bokstavligt talat), för det är så vargar och hundar mopsar upp varandra natruligt. När hunden lugnat ner sig så att han kan släppa den och den fortfarande ligger kvar, är hunden "klar". Men denhär ägaren vi mötte hade inte nerver att vänta så länge, så såfort vi gått förbi släppte hon papillonen fast den fortfarande stretade emot. Jag tänkte bara "nej,nej NEJ!!!". Hon ska inte använda metoden om hon inte fattar att göra det! Själv skulle jag aldrig använda denhär metoden, jag skulle försöka få hundens uppmärksamhet, och skulle den göra utfall skulle jag vända bort den från den andra hunden. 

Men är det ändå ointe liiiite konstigt att hundtränarna på tv är så jävla bra på att få hunden lugn direkt? Vet ni, det är inte alls konstigt. Klart hunden blir osäker och lydigare när en främmande människa kommer och börjar bossa dem. Verkligheten är inte så enkel.

Men det är EN hundtränare jag gillar och det är Victoria Stilwell. Hon använder positiv träning med uppmuntring och belöning men tar ändå i när det behövs. Hon är bra på att förklara hur hunden tolkar sin ägares signaler, t.ex. i ett fall när ägaren hade en skällig pomeranian, så skrek ägaren bara på pomeranien att den skulle vara tyst. Det är ju lätt att börja skrika på sin hund när man är arg på den, jag kan erkänna att det gör jag med, men det hjälper inte ett dugg. En hund förstår inte vad " MEN HÅLL KÄFTEN FÖRFAN!" betyder, istället jagar den bara upp sig mer och skäller mer. Matte skäller ju med! 

Tidig träning är A och O när man skaffar hund. Simpla kommandon, som Loss, Sitt, och Kom. Loss är enligt Victoria det viktigaste en hund ska lära sig, när en hund har ett föremål i munnen kan den bli väldigt farlig. Det föremål som hunden har i sin mun är för stunden hundens trofé och dens egodel, och att försöka slita det ur munnen på den kan vara väldigt farligt. Bli inte förvånad om du blir biten. Hårt. Därför är kommandot Loss viktigt. Träning är jätteviktigt för hunden, inte bara för att den tycker det är roligt och för att den behöver den för att bli uppfostrad och lära sig lite folkvett, utan den behöver få stimulera hjärnan och arbeta mentalt. Det är också viktigt att tänka på när man ska skaffa hund och bestämma ras. Gå inte utifrån utseendet, utan ta reda på vad den behöver. Schäfrar t.ex. behöver massa hjärnstimulans och vill arbeta varje dag. Förstås är alla hundar olika och vissa har mer behov än andra, men alla hundar behöver hjärnstimulans för att verkligen må BRA.

Oh my, blev ett långt inlägg så tror jag slutar här. Men jag blir bara så irriterad när jag ser Cesar Millanälskare, Han är superbra på hundpsykologi och rehabilitering det tror jag, speciellt på riktigt svåra fall. Men det är FEL att visa detta i tvprogram och lära folk att deras megaproblemhundar går att rädda, jag tror som han också att alla hundar kan räddas, men jag tror inte att vanliga dödliga kan rädda dem, speciellt inte dessa obildade människor som inte ens fattar att deras vovvar behöver promenader varje dag. Själv tycker jag att hundpsykologi är jävligt intressant, och när jag skaffar min nästa hund ska jag passa på att gå en hundtränarutbildning också, som ett litet sidoprojekt. 


Men ja, ska ni se på hundtränarprogram så kolla på It's me or the dog med Victoria Stilwell, och skit i The Dogwhisperer med Cesar Millan. Dendär svensken vad-han-nu-heter ska vi inte ens prata om.