nu har jag gjort en Lene Alexandra.Dom senaste månaderna har jag sökt efter mej själv, den som jag verkligen är. Det känns som att jag varit någon annan än mej hela min tonårstid. Som att jag försökt anpassa mej efter andra människors önskemål hur jag ska vara. Nu känns det som att den riktiga jag börjar krypa fram ur sitt skal nu.
Sakta men säkert tror jag jag börjar hitta mej själv. Men jag letar ännu och funderar över saker och ting, men det är fan jobbigt att veta vad man vill, vad man helst vill och inte vill alls. Vem man vill va me, vem man inte vill va me och vem som förtjänar mej mest.
Vad fan vill jag göra? Vad vill jag bli? Hur vill jag se ut? Och var fan ska jag börja? Jag har ingen aning. Jag vet bara att jag vill bli nånting mer än en grå partikel i den stora massan. Och det ska vara av nåt som verkligen är jag och ingen annans verk.
Detta är en förvirrande och smått deprimerande process som kommer att hålla i sig länge. Förhoppningsvis kommer det inte att synas på utsidan, så det är inget ni behöver bekymra er om. Det är min egna lilla psykiska fight, och denhär gången är det upp till mej hur den ska sluta och hur länge den kommer att hålla i sej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar