Jag är så avundsjuk på alla ni som har pojkvänner.
Vad har jag? Ingenting.
Jag har bara nån jag vill ha, och jag vet att innerst inne vill han ha mej med. Men han vägrar erkänna det för sej själv. Och jag är alltid arg på han för han är alltid med andra brudar. Han blir alltid sur på mej när jag ska göra saker med andra snubbar. Därför gillar jag att reta upp han och är med andra snubbar. Dessutom bor vi i olika länder (såklart). Men vi tycker ändå om varandra... Åtminståne tycker JAG om han, men man vet ju aldrig med män... Han gillar mej nog mest som vän. I vanlig ordning då alltså.
suck.
Och jag är mycket väl medveten om att jag inte borde hänga efter han. Men jag är ju inte en så desperat av mej (fast jag verkar vara det nu) så jag går med vem som helst. Jag är väldigt petig och hittar jag nån jag tycker satans mycket om har jag svårt att släppa den personen. Fuck me.
Men jag tror på ödet och på framtiden och optimist som jag är så tror jag även på lyckliga slut. Nån gång måste man gå igenom tuffa perioder och eftersom större delen av mitt liv varit närmare sagt en mer eller mindre plåga så måste ju min tid komma snart. Och jag har sett tecken som jag tolkat som symboler för det bättre. Serni vad mystisk jag är :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar