men kanske det trots allt är dags att säga HejDå för sista gången? det hänger på en skör tråd nu, men vi får se hur det slutar. jag är ju en sån som trots allt alltid är hoppfull.
föresten, föregående inlägg som handlade om den livsfarliga Frågan, den skjuter jag upp. Inte av rädsla eller nåt sånt, utan av osäkerhet på hur denhär situationen kommer att sluta.
och så får jag be om ursäkt för dålig uppdatering, men jag har haft världens sämsta helg. Tyvärr kommer jag inte gå in mer på det, men allt höll på att sluta i total katastrof. eller ja, det gjorde det faktiskt med. det är inte många gånger jag varit så rädd och förvirrad och känt mej så ensam och övergiven som jag gjorde då. fy helvete vilken fredag det var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar