jag hatar mitt liv ibland. det känns som att allting jag försöker bygga upp långsamt rivs ner till slut. min efterlängtade stockholmsflytt blev kanske inte så lyckad sist och slutligen. visst, i fucking love this city, och jag har aldrig haft så många roliga festkvällar som jag haft här. men man måste tänka på det praktiska oxå. jag vet inte om jag kan bo och leva här, av olika skäl. både praktiska och privata. jag vet inte heller vart jag ska ta vägen, tillbaks till finland eller? ser ut som att det kommer bli några år till där. jag vet inte, jag kan alltid ångra mej om några dagar, det e så jag fungerar. men hursomhelst jag måste sluta fly från verkligheten och inse när saker helt enkelt inte går..
jag har pratat om det förr och jag nämner det igen; när saker o ting blir som jobbigast eller som jag innerst inne vet inte kommer att funka i slutändan försvinner jag i nån slags drömvärld, där jag intalar mig själv saker som inte stämmer, t.ex. att han älskar mej fast jag ändå innerst inne vet han bara playar. det lät flummigt detdär men kanske ni förstår ändå.
nu är jag superpersonlig igen som jag sagt åt mej själv att inte vara i bloggen, men ibland måste man få skriva av sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar