Som ni kanske vet är jag VÄLDIGT negativ mot hundtränare på tv. Jag hatar programmen i sig för att hundarna är absolut ouppfostrade, ägarna har ingen aning om hur man sköter en hund, de går fan inte ens på promenader. Klart det är bäddat för katastrof om man skaffar en schäfer och tror man kan ha den som soffhund.
Cesar Milan hatar jag ju i djupet av mitt hjärta. Visst, han är duktig på hundpsykologi och att hantera farliga hundar, och han är inte rädd för att få ett hugg eller två, grejen är den att han SKADAR hundarna fysiskt! Ni vet när han snackar om att använda smala koppel högt upp under öronen på hunden så de inte ska dra på promenader? Det funkar ju, det funkar riktigt bra faktiskt. Dom slutar ju dra. Vet ni varför? det gör ont på vovven. Riktigt ont. Bakom öronen har de en superkänslig nerv, som faktiskt kan skadas av trycket. Värst är att han designat ett speciellt halsband som går under öronen. Visst, det kan funka att träna briktigt svåra hundar med, men inte permanent. Det folk inte fattar heller är hur de ska använda hans metoder. Tänk såhär, Cesar är proffs, han är expert på hundpsykologi och hur hundar tolkar varandras signaler. Det är inte en vanlig hundägare, oftast. Jag kommer ihåg när jag var på promenad med Chip när vi bodde i Sverige, och vi mötte en dominant papillon. Den mopsade ju upp sig lite, och ägaren blev förbannad på den och slängde den på rygg och tryckte ner den. Såhär gör ju Cesar med dominanta och aggressiva hundar för att få ner dem på jorden (bokstavligt talat), för det är så vargar och hundar mopsar upp varandra natruligt. När hunden lugnat ner sig så att han kan släppa den och den fortfarande ligger kvar, är hunden "klar". Men denhär ägaren vi mötte hade inte nerver att vänta så länge, så såfort vi gått förbi släppte hon papillonen fast den fortfarande stretade emot. Jag tänkte bara "nej,nej NEJ!!!". Hon ska inte använda metoden om hon inte fattar att göra det! Själv skulle jag aldrig använda denhär metoden, jag skulle försöka få hundens uppmärksamhet, och skulle den göra utfall skulle jag vända bort den från den andra hunden.
Men är det ändå ointe liiiite konstigt att hundtränarna på tv är så jävla bra på att få hunden lugn direkt? Vet ni, det är inte alls konstigt. Klart hunden blir osäker och lydigare när en främmande människa kommer och börjar bossa dem. Verkligheten är inte så enkel.
Men det är EN hundtränare jag gillar och det är Victoria Stilwell. Hon använder positiv träning med uppmuntring och belöning men tar ändå i när det behövs. Hon är bra på att förklara hur hunden tolkar sin ägares signaler, t.ex. i ett fall när ägaren hade en skällig pomeranian, så skrek ägaren bara på pomeranien att den skulle vara tyst. Det är ju lätt att börja skrika på sin hund när man är arg på den, jag kan erkänna att det gör jag med, men det hjälper inte ett dugg. En hund förstår inte vad " MEN HÅLL KÄFTEN FÖRFAN!" betyder, istället jagar den bara upp sig mer och skäller mer. Matte skäller ju med!
Tidig träning är A och O när man skaffar hund. Simpla kommandon, som Loss, Sitt, och Kom. Loss är enligt Victoria det viktigaste en hund ska lära sig, när en hund har ett föremål i munnen kan den bli väldigt farlig. Det föremål som hunden har i sin mun är för stunden hundens trofé och dens egodel, och att försöka slita det ur munnen på den kan vara väldigt farligt. Bli inte förvånad om du blir biten. Hårt. Därför är kommandot Loss viktigt. Träning är jätteviktigt för hunden, inte bara för att den tycker det är roligt och för att den behöver den för att bli uppfostrad och lära sig lite folkvett, utan den behöver få stimulera hjärnan och arbeta mentalt. Det är också viktigt att tänka på när man ska skaffa hund och bestämma ras. Gå inte utifrån utseendet, utan ta reda på vad den behöver. Schäfrar t.ex. behöver massa hjärnstimulans och vill arbeta varje dag. Förstås är alla hundar olika och vissa har mer behov än andra, men alla hundar behöver hjärnstimulans för att verkligen må BRA.
Oh my, blev ett långt inlägg så tror jag slutar här. Men jag blir bara så irriterad när jag ser Cesar Millanälskare, Han är superbra på hundpsykologi och rehabilitering det tror jag, speciellt på riktigt svåra fall. Men det är FEL att visa detta i tvprogram och lära folk att deras megaproblemhundar går att rädda, jag tror som han också att alla hundar kan räddas, men jag tror inte att vanliga dödliga kan rädda dem, speciellt inte dessa obildade människor som inte ens fattar att deras vovvar behöver promenader varje dag. Själv tycker jag att hundpsykologi är jävligt intressant, och när jag skaffar min nästa hund ska jag passa på att gå en hundtränarutbildning också, som ett litet sidoprojekt.
Men ja, ska ni se på hundtränarprogram så kolla på It's me or the dog med Victoria Stilwell, och skit i The Dogwhisperer med Cesar Millan. Dendär svensken vad-han-nu-heter ska vi inte ens prata om.
ÅH Asfaloth. Världens finaste heppa. 
bilder snodda av Patrik :)
På senare tid har jag funderat lite. För ett par år sen, dvs sommaren när jag var 18, alltså 2008, så funderade jag på att åka till Texas som Au Pair. Jag fegade dock ur, och dessutom ville jag vara hemma den sommaren och fixa mitt körkort och det. Dessutom kände jag att man är bara 18 en gång och sommaren är ju ändå en så skön årstid att jag ville stanna hemma då. Så det blev inget. Nu däremot har jag börjat fundera lite igen, och kommit fram till att det ändå skulle vara roligt att åka som Au Pair till typ Australien, New Zeeland eller USA. Men jag har ju redan hunnit ansöka till en skola, så det lär ju inte bli av förän jag är klar om några år. OM jag kommer in vill säga. 
fyfan vad trist jag har. menar, finns det nåt värre än att sitta hemma och ha megashittybigbangboring en lördagskväll när vädret är grejt och man vill inget hellre än att sitta i en park eller på en strand och dra några kalla. gud, jag är helt deprimerad. inte gör det ju saken bättre att jag känner mej fulast i världen nu med. snyft-ä.
