ibland känns det som att hur mycket man än anstränger sig så duger man inte. Jag finns alltid där för mina vänner, men tydligen är det inte tillräckligt.
nu är det min tur att säga att jag inte har någon äkta vän, fast jag trodde jag kanske hade det. det trodde jag verkligen men kanske jag hade fel.
tyvärr känner jag, när de säger att jag inte är tillräcklig, att det inte är värt att satsa mer.
mamma säger alltid att jag ska försöka hitta fler vänner, men jag har alltid svårt med det. det kan vara rätt lätt att hitta vänner "för stunden", men de är inte särskilt "äkta" eller bestående och brukar försvinna efter ett tag. och jag tror alltid jag inte duger, det är kanske det som är problemet. innerst inne tror jag nog jag är en bra människa egentligen.
men jag kanske har fel.
usch, vad jag plötsligt känner mej ensam.
idag---> veterinär, bleka utväxt (finally), packa, dammsuga lite, åka till åbo.
imorgon --> färja.
så nu kommer ni inte att höra av mej på några dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar