det löser sig..

jag har en kuslig förmåga att skita till det riktigt ordentligt för mej, för att sedan allt ska flyta på som bara den! men jag måste skärpa mej med saker o ting, det kan inte fortsätta såhär.

för det första lider ju jag av världens telefonskräck, så när jag skulle boka in Chip på flyget så väntade jag ju till sista minuten, dvs samma dag, med att ringa. Riktigt illa, eftersom de sa på flygbolaget att man måste boka in han 24 timmar före. Men de skulle försöka få in han ändå.
Då fick jag ju förstås hjärtat i halsgropen, och fick total panik. Vad fan skulle jag göra om jag inte fick med han på flyget?? mamma osv ska ju till Kreta, mommo håller på att flytta o skriver papper o allt möjjligt och har för en gångs skull INTE tid med han, och fammo är allergisk, Jag var TVUNGEN å få med han.

Dessutom var jag tvungen att köpa en reseväska åt han, som skulle ha rätt mått och fick absolut inte va för stor. Jag behövde oxå ett par nya skor eftersom jag inte hittar några snyggingar här i sverige. så jag körde runt i hela jävla stan i jakt på detta, men kan ni tänka er! jag hittade både väska o skor, och dessutom hann jag in till djurläkaren för att köpa hundmat (ni som vet så lider ju chip av överkänslig mage o måste äta en speciell sorts mat från veterinären). Det var jag ju nöjd för, men fortfarande var jag ju inte säker på att jag skulle få med in honom på planet. Dessutom var jag ju ännu bekymrad över allt asia med pappren, tänk om jag inte hade alla??

Nåja, Chip trivdes i väskan, väskan blev godkänd på flyget, bokningen för chip hade inte blivit bekräftad, men eftersom inga andra hundar skulle med planet så fick han komma! herregud vilken tur!

Men fastän vi satt på flyget var jag fortfarande orolig med alla papper o skit. IFALL något saknades. Chip blev oxå väldigt stressad på flyget o jag kom på att varken han eller jag fått nån mat den dagen.. Dålig matte, JA! dessutom glömde jag hans medicin i Finland..!

På arlanda hade jag bra kunnat springa förbi tullen, men jag tullade chip ändå, laglydig som jag är. och tror ni inte att veterinärhelvetet glömt att fylla i senaste rabiessprutan!? såna missar GÖR MAN INTE om man är veterinär!! Dock hade jag ju papper på att han utvecklat antikroppar mot rabies som han skulle, var chippad o allt, och dessutom tror jag tullmannen tyckte chip var väldigt söt, så vi fick passera. allt gött!


Nu är vi hemma i Väsby och chip trivs som fisken i vattnet. Det största problemet vi har nu är medicinen hans, och vi ringer efter recept till kliniker mellan Finland och Sverige och jagar på dem.. Men som vanligt löser väl det sig..

men nu är det allvar. Jag måste verkligen skärpa mej med viktiga saker, för det kan inte alltid lösa sig så bra som det gjort nu.