plötsligt

blev jag så ledsen att jag bara vill grina.


varför kan jag inte se verkligheten lixom. dags att sluta leva i en fantasivärld nu kanske? det blir aldrig nåt. det känns som att nån gräver ner naglarna i mitt hjärta och sliter det i stycken.

Det sägs ju att det dåliga med fiskarna, när saker går fel går de in i en fantasivärld och lätt drömmer sig bort. De har svårt att se skillnaden på vad som är verklighet och vad som inte är det. När de slutligen inser att deras drömmar inte kommer att uppfyllas slår verkligheten till som en jävla fet käftsmäll. Det är så för mej, jag är ju en typisk fisk. När nånting inte går som jag vill så flyr jag iväg till min fantasivärld och intalar mig saker som aldrig kommer förverkligas. när verkligheten kommer ikapp känns allt mest skit igen.


åh, jag vet inte vad jag ska göra nu.