jag lever, än så länge..

det har varit tunga dagar senaste tiden. och jag är så trött, så himla trött på allt. och det känns helt konstigt i kroppen, som att den är invaderad av massa kukiga sjukdomar. jag mår skit både fysiskt och psykiskt av olika anledningar som jag inte tänker gå in på. min blogg är alldeles för personlig som den är.

jag saknar människor och jag saknar bästavänner. jag saknar en mamma o krama när allt känns skit och jag saknar det enkla livet. ändå trivs jag så bra här, de gånger jag har haft roligt här har jag haft så himla roligt att jag tvivlar på att det är sant. ibland slår det mej med att "hey, jag bor i sthlm!" och då blir jag alldeles glad och varm inombords. grejen är att jag känner mej så ensam. och att inse att det inte blev nåt av se iso rakkaus gör inte saken bättre. jag trodde verkligen det skulle bli nåt denhär gången, men jag tvivlar. och den sista chansen är över nu. allting suger mej tom på energi, kanske det är därför jag e lite småkrasslig?


bara så ni vet hur det ligger till. men i'll be back. låt mej få ta en paus från livet bara.