måndag 5 oktober 2009

säg det då.

plötsligt blev jag bara så trött på dig. jag är trött på dig och ditt vimsande hit och dit. jag är trött på ditt playande som gör att jag blir helt förvirrad, jag är trött på att vara osäker på hur det egentligen står till. jag vet ju hur du var förut, är du likadan än? jag är så trött på att vara beroende, eller ja, besatt.

jag har alltid tyckt mest om dig. du har varit den enda. du har varit bäst. eller nej, det har du inte. för du har lurat mig mer än en gång. jag vet inte hur det ligger till nu, kanske du gjorde det jag aldrig trodde du skulle göra, du växte upp. men säg det då. säg vad du känner. jag är trött på att vänta och på att inte veta nånting. jag har fått nog. nån gräns måste det finnas.