deppa

Ni vet redan om mina ekonomiska problem. Men jag kan inte låta bli att gnälla om dem igen. Ååååh jag är så besviken på mina släktingar. Jag vill inte blotta mig och dem nu och säga vad det handlar om, annat än att jag är grymt besviken. Tvivlar på att jag kan lita på dem mer. Synd det, jag har alltid sett upp till dem som de äldre syskon jag aldrig hade. Men faktum är att ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att jag inte betyder nånting alls för dem.

Nu lät detdär väldigt konstigt och invecklat, och jag är ju inte en sån som talar i gåtor så vi lämnar släktingsproblemet. Men det är pengar det handlar om. Pengar som jag borde ha och inte har. Jag hatar att be folk om pengar men jag måste det nu. Jag har ingen inkomst, och måste till Helsingfors snart. Jag måste ha ett hotellrum, och jag måste ha pengar till tåg. Allting blir över 200 euro. I slutet av maj tänkte jag oxå åka till Stockholm en sista gång på väldigt länge. Men jag tvivlar på att jag har råd. Priserna på flygen är sjuka. Tar jag båten måste jag ta bussen, det blir 120 euro tur/retur om jag bokar via resebyrå, som blir billigare. Jag har inga såna pengar egentligen. I Juni får jag mina sjukförsäkringspengar, 1600 euro. 500 (antagligen mer) av dem går till min renovering av sommarstugan, resten vill jag verkligen inte spendera på resor. men jag blir väl tvungen. Min kompis fyller år snart, the big 18, och jag kan inte festa som jag vill me han tack vare pengarna. Jag är helt enkelt Dead Broke.

Jag längtar grymt till hösten. Och jag ber till gudarna att jag kommer in på en skola. Om jag inte gör det kan jag lika gärna hänga mig. För jag kan inte leva såhär mer. Det måste få ett slut. Jag är deprimerad av att inte göra något. Jag är deprimerad av att inte ha någon inkomst. I hate my fucking life.