Åldern spelar visst roll

För ovanlighetens skull så hamnade jag in på bilddagboken idag, och råkade stalka en liten.. liten sak. Som borde börjat sexan nu.
Då började jag tänka på hur det var när man var liten. Ja, man brukar ju säga " ÅH jag vill vara liten igen, inga bekymmer, ingenting!". Visst kan det vara så, men egentligen fanns det ju massa bekymmer då. Eller ah, jag hade det iaf, min barndom var för jävlig när jag började skolan. En annan historia.

Det jag tänkte mest på är när man kommer upp i åldern 11-13, då man är liten och börjar få upp ögnen för vuxenlivet och allt som man är för liten för att göra, t.ex. gå på festival, skaffa seriös pojkvän etc.. Det är ju då man vill bli äldre, man är lite äldre, men det är så himla länge innan man får testa såna saker på allvar. Det måste ju vara värre än att vara 17/19!

Kanske det är bäst att vara gammal ändå?
Nu får man ju ändå göra i princip vad man vill. Vill man åka på festival åker man på festival. Helst så länge som möjligt. Vill man supa så super man. Vill man röka köper man cigg. Vill man åka på spontanresa gör man det. Vill man flytta hemifrån gör man det om man har möjlighet. Ni fattar vad jag menar, FRIHETEN!
Det känns egentligen rätt bra, och jag vill varken uppleva min barndom eller min tonårstid igen. Vid närmare eftertanke var det en förjävlig tid, och då inte bara för det dåliga jag var med om, utan för all jävla VÄNTAN på att få GÖRA saker.


För att byta ämne lite såhär på slutändan så börjar jag bli lite bättre. Efter en vecka. Jez.