samtidigt är man rädd för att fråga, dels för att det känns så naket att blotta sina innersta känslor och hemligheter, dels för att man är rädd för svaret.
om svaret blir negativt, hur reagerar man då? står man samlad och lugn, tänker "ok, det var ju det jag hade på känn. same ol' situation" av gamla erfarenheter, eller bryter man ihop totalt som man gjort förut. jag är inte helt säker på att jag skulle klara ett till negativt svar, fastän jag försäkrat de som bryr sig att det klarar jag fint. jag tror seriöst jag skulle bryta ihop som en idiot, som jag alltid gjort, och ligga nere i skiten igen. jag är dålig på att ta emot dåliga nyheter.
är svaret positivt, hur reagerar man då? bubblande glädje förstås, men ändå.. det finns ju där, rädslan för ett förhållande och vad det innebär.
i samband med kärleken kommer ju även saknaden och det är en av de värsta känslor som finns, efter besvikelse och sorg. saknad är verlkigen nåt av det värsta som finns, det äter upp en inifrån och fräter och svider. det är verkligen jobbigt.
osäkerheten är nog ändå det värsta. att inte veta svaret alls.
LOVE KILLS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar