I den första drömmen var jag på tågstation i väsby och skulle ta tåget till Stockholm, och jag tänkte jag skulle fuska lite och hoppade över domdär... svänggrindarna? hursmhelst, jag sprang upp på perrongen och där var ingen annan än mej. Innan en okänd turk kom med ett järnrör och slog mej i huvudet med det. Sedan knuffade han ner mej på tågrälsen och jag slog huvudet IGEN i det. Egentligen var jag avtuppad, men jag kunde e ändå. Dock kunde jag inte röra mej. Så ser jag att det kommer ett tåg, jag tänker "nu dör jag" och så kör det över mej. När det stannat för att ta upp passagerare hör jag nästan hur passagerarna skrattar åt mej, dom hade tydligen sett mej men ingen brydde sig. Sen kör det vidare och jag märker att jag fortfarande lever, men kan inte röra mej. Jag ser hur det fluter nåt mörkt på marken framför, och det e massa, massa blod. En jävla stor blodpöl runt mitt huvud. USCH.
Så kommer någon och hjälper mej upp. Vi tar pendeln till typ Karlberg, där hela klassen väntar. Och jag är massa blodig i huvudet. Jag måste ha varit nån living dead. Där var hela klassen, nån okänd lärare och så var Kajsa där som hade samma kläder som hon hade på Rockpery-07. Då jag berättar vad jag varit med om sätter sig puckot mitt på tågrälsen, det kommer ett tåg, jag skriker "KAJSAAAA!!" och det kör över henne, fast hon duckar och klarar sig utan en skråma. och jag skriker åt heenne " SATANS IDIOT DU SKULLE BARA VETA HUR DET KÄNNS ATT BLI ÖVERKÖRT AV ETT TÅG" och hon blir skitarg på mej. Hursomhelst vaknade jag efter detdär, det måste ha varit något av det äckligaste jag dörmt i hela mitt liv.
Dröm nr 2 var däremot i bästa laget. Det började med att jag var en blond bimbo med samma kropp som Tara Babcock, och klev av bussen i Sundom, eller mer specifikt Söderfjärden. Två andra bimbos kliver av på samma ställe som mej, följer efter och börjar hacka verbalt på mej. Jag bryr mej inte för jag har världens självförtroende, jag låtsas mest spela dum och inte fatta vad dom menar. Så håller dom på tills det kommer en silverbil utan tak med massa män i som vill vi ska sitta på med dem. Men det gör vi inte för vi fattar ju vad dom vill, och domdär två flickorna börjar bli rädda och osäkra. Men med mitt självförtroende säger jag nåt skitsmart och kör ner min stiletto i deras fina bil, och dom blir skitförbannade och kör därifrån. Då börjar plötsligt bimbona tycka jag är häftig och undrar om de får komma hem till mej. Sure säger jag, för jag har världens bästa hem och det är det som är bäst med drömmer.
Jag bor nämligen i ett fint litet hus med mamma o kim o lukas mitt i skogen, och tro det eller ej men vi har i princip en djurpark på gården. Iofs har vi bara hästar och vargar, men ändå. När jag kommer hem är inte flickorna med längre, och det är natt. Kim står på gården och ser förvirrad ut, för en av våra katter hade fått ungar och vi visste inte var ungarna fanns nånstans. Så jag frågar kim "har du hittat dem?" och han skakar på huvudet o kollar runt sig. Då får jag för mej att de måste vara i Chips hundkoja, och jag kollar där. Och fan, det är FULLT med kattungar där och andra djurungar som kattmamman hade snott av andra sorts djur.
Sen är vi plötsligt några veckor/månader framåt i drömmen och jag sitter på gräsmattan med massa kattungar och två järvungar. Jag säger åt mamma " mamma vi måste ju sälja domhär järvarna, eller så bygger vi vår djurpark större och börjar tjäna pengar på den!". hon mumlar typ "joo vi får se". Och så börjar vargarna yla och det låter så vackert. Usch, vad det var en bra dröm. Varför får jag inte ha en djurpark på riktigt???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar